Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet
I veckan presenterades nyheten att jag kommer att förhandla miljö- och klimatdelarna av både de nya reglerna för gränsöverskridande energiinfrastruktur i EU samt den nya batteristrategin. Att få partigruppens förtroende och ansvara för dessa viktiga frågor är fantastiskt roligt och det känns så meningsfullt att få arbeta med detta. Det behövs för att lyckas elektrifiera EU och det kommer att vara vitalt för att vi ska lyckas med omvandlingen till ett grönt samhälle.
En ny klimatlag är på plats. I veckan kom förhandlare från Europaparlamentet, rådet och Kommissionen överens om en ny klimatlag. Liberalerna och jag, liksom Europaparlamentet, ville gå ännu längre. Vi ville se mer ambitiösa mål och regler. För klimatkrisen kräver att vi gör ännu mer. Men tyvärr stretar vissa medlemsländer emot och detta var den mest ambitiösa kompromiss som kunde nås.
Samtidigt är det en stor framgång att klimatmålen inte bara är ambitioner utan faktiskt inskrivna i lagstiftningen. Det kommer betyda att all EU-politik som läggs fram behöver analyseras i ljuset av klimatmålen. Vi behöver se till att politiken som helhet hjälper oss i omställningen och till att nå målen i Parisavtalet. Detta är inte bara historiskt för EU, det är världsunikt och sätter standarden för andra länder att följa efter.
Jag har stort fokus på miljöfrågorna just nu. Härom dagen hade jag möte med EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevicius för samtal om hållbar handel. Det är alltid intressant att ha möten med de som har det slutgiltiga ansvaret för vad som sker i EU. Att få ge sina inspel och påverka besluten som väntas. Förslaget om en gränsjusteringsmekanism för klimatet som jag arbetat med under våren fortsätter väcka intresse och det var trevligt att bli inbjuden till Nordiska Rådet och tala om det.
Jag brukar ofta påminna om att Europa är större än EU. Om precis detta skrev jag en krönika i Borås Tidning i veckan. Även om det i vissa avseenden går bakåt i till exempel Ryssland och situationen i Belarus är djupt allvarlig så finns det många ljuspunkter. EU har ett ansvar att ha ett bra samarbete med de länderna och stötta frihetskämparna.
Jag har även deltagit i ett samtal hos Östpodden och talat om detta. Lyssna gärna!
Redan innan måndagen kom började vi den politiska veckan med att i helgen ha den första (digitala) träffen med årets liberala EU-akademi.
I torsdags deltog jag i ett panelsamtal om ”Vaccinnationalism” hos den Gröna Liberala tankesmedjan Fores under eminenta Tove Hovemyrs ledning. Tack för alla digitala aktiviteter av detta slag som görs som upprätthåller det goda samtalet trots att vi inte kan mötas fysiskt.
Till sist vill jag skriva om något djupt angeläget. Idag är det 24 april. Den dag som borde vara en officiell minnesdag för det armeniska folkmordet och Seyfo. Liberalerna fortsätter kämpa för att få folkmordet erkänt av den svenska regeringen. Vi driver på för att göra 24 april till en europeisk minnesdag och jag har personligen brett Europaparlamentets talman att ta upp detta i samband att parlamentet samlas nästa vecka. Förnekelse är den sista fasen i en folkmordsprocess. Sanningen och historien måste vårdas för att det aldrig ska hända igen. Om detta skriver jag tillsammans med Liberalernas Fredrik Malm och Ninos Maraha i dagens UNT.
Frihetliga hälsningar
Karin